En vacker tjärn i ett härjande oväder

Ja jag glider igenom dagarna sittandes i en kiosk med ett ytterst fåtal besökare. Jag är inte sådär oerhört social av mig, i alla fall inte i skolan bland klasskamraterna, orden liksom fastnar i halsen om det nu är några på väg upp och ut genom min mun. För oftast har jag inget att säga eller att tillägga på de bisarra konversationerna. Jag ler när jag tycker det är roligt och vänder mig till mina egna tankarna när ämnet inte intresserar mig. Vilket det för det mesta inte gör.
Dock märker jag hur orden flödar ur min mun så fort det dyker upp en levande själ i urskogen. I alla fall om de är svenskar, blir lite mer tafatt då jag måste börja snacka på engelska.

Men några tappra själar har trotsat det dåliga vädret som härjar där jag bor, och åker upp för att vandra längs med eller runt den lilla tjärn som kiosken ligger vid. Dock försvann alla och lämnade mig kvar när åskan rullade fram över himlen igår. Jag har ingenting emot att det åskar så länge som det är långt bort, men kommer den nära så trivs jag inte riktigt. Men det var bara att bita ihop och höja volymen på radion.
Idag har det dock bara regnat, på det sättet att himlen på några få sekunder bestämt sig för att släppa ner tusentals enorma droppar på några minuter.

Dagens fördriv i kiosken har dock varit att sitta med näsan i en bok skriven av Sheila O'Flanagan, jag gillar verkligen hur hon skriver och är ägare till tre av hennes böcker. Och fler lär det bli....

Ett lopp utan mål är väl ganska meningslöst, hur är det med ett liv utan mål?

Kollade runt på några andra blogspots tidigare idag, och börjar tycka att min känns ganska flumig egentligen. Andra skriver så snyggt och prydligt, och inläggen följer typ en röd tråd som en av mina lärare skulle ha sagt. Medans jag bara skriver om saker som egentligen inte intresserar någon annan. Men men, kan inte ge upp såhär fort heller.....

En annan sak som satte mig på kanten av ett stup var frågan, Vad har du för mål? Alltså det man vill uppnå i livet, och saker man vill göra och klara av innan man dör. Jag vart ganska ställd och började fundera lite smått men det fanns bara en grå dimma i min framtid. Lever jag ett meningslöst liv om jag inte har några mål att kämpa för? Är det meningen att man ska sätta upp mål.... Som jag då som inte har några kände mig väldigt dum när jag inte kunde besvara frågan. Men ändå, jag är nöjd då jag är glad och nöjer mig att leva en dag i taget, dock kan jag planera saker jag ska eller måste göra framåt i tiden...

Frågan återstår dock, vad vill jag ha ut av mitt liv?
Lycka, glädje, ett jobb....

Kan man bli hög på glädje?

Fick frågan en gång, om jag gick på någonting..... Förmodligen hade jag världens största pupiller och ett jävla leende på läpparna och energi för sju stycken riktigt jobbiga styrkepass. Men nej jag håller inte på med sånt skit och jag hade inte druckit en droppe alkohol den kvällen. Istället hade jag dansat i ca 3 timmar och var alldeles galet glad över musiken som dånade. 

Jag har nog aldrig varit riktigt sådär as kalas, rusig, full, packad... whatever. Är känslan den samma som att vara alldeles jävla rusigt glad som man inte vet vart man ska ta vägen. Jag har varit så glad nu på kvällen. Det beror mest på att jag kanske kommer jag få spendera midsommarafton med en riktigt trevlig person. 

Förresten har jag nog aldrig varit så lycklig över att det har regnat som just idag när jag fick gå ut med min nya riktigt snygga regnjacka från MQ i totalt ös regn. 

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma om små grodor och en solig midsommar. Ursäkta mina hackiga osammanhängande texter men det blir så när jag låter mina tankar skrivas ner. 

Äntligen en natt med god sömn

Efter att ha varit sjuk ungefär en vecka och haft något så fruktansvärt ont i halsen. Sömnen blir helt rubbad för mig när jag är sjuk, vaknar typ varje timme, men inte inatt. Undra vad det berodde på.....
Kanske det var för att jag somnade med tankar om att jag låg bredvid en väldigt mysig människa, eller var det på grund av ett sms som önskade mig godnatt?
I alla fall så ligger jag bara för tillfället och njuter av värmen som har omringat mig i natt...
Så god morgon världen!

Mina känslor på din skärm

Ibland flyter orden fram genom huvudet och ut genom fingerspetsarna där de ligger på tangentbordet och väntar på order i från hjärnan. Eller den stora fett klumpen som befinner sig innanför vårt skallaben. Vilket som hjärna eller fettklump, den styr oss i alla fall. Minsta ryckning, blinkning andetag och tanke. 

Något jag ska försöka styra är att bara sätta ord på mina känslor och inte platser eller personer. Då jag lever som alla andra i en bergochdalbana som ska ta oss genom livet. Det oändliga ekorrhjulet. Inte för att jag tror att man lever i all evighet eller återföds efter döden men ändå. Vi går till skolan för att klara oss i arbetslivet, vi jobbar större delen av vårat liv, för att tjänapengar, dvs 2/3 av våran lön, för att kunna åka på semester en vecka. Så fort man kommer hem, då jobbar man och sparar pengar och ah.

Ibland känns livet bara så meningslöst, speciellt för mig när jag tänker sådär. Men samtidigt det är bättre att leva som människa än inget alls. Tänk att du aldrig någonsin skulle få finnas, du skulle inte vara någonting, inte en prick, en nyans eller ett mörker, bara ett enkelt inget. 

Så nu ska jag sluta skriva en massa strunt.