Ja jag glider igenom dagarna sittandes i en kiosk med ett ytterst fåtal besökare. Jag är inte sådär oerhört social av mig, i alla fall inte i skolan bland klasskamraterna, orden liksom fastnar i halsen om det nu är några på väg upp och ut genom min mun. För oftast har jag inget att säga eller att tillägga på de bisarra konversationerna. Jag ler när jag tycker det är roligt och vänder mig till mina egna tankarna när ämnet inte intresserar mig. Vilket det för det mesta inte gör.
Dock märker jag hur orden flödar ur min mun så fort det dyker upp en levande själ i urskogen. I alla fall om de är svenskar, blir lite mer tafatt då jag måste börja snacka på engelska.
Men några tappra själar har trotsat det dåliga vädret som härjar där jag bor, och åker upp för att vandra längs med eller runt den lilla tjärn som kiosken ligger vid. Dock försvann alla och lämnade mig kvar när åskan rullade fram över himlen igår. Jag har ingenting emot att det åskar så länge som det är långt bort, men kommer den nära så trivs jag inte riktigt. Men det var bara att bita ihop och höja volymen på radion.
Idag har det dock bara regnat, på det sättet att himlen på några få sekunder bestämt sig för att släppa ner tusentals enorma droppar på några minuter.
Dagens fördriv i kiosken har dock varit att sitta med näsan i en bok skriven av Sheila O'Flanagan, jag gillar verkligen hur hon skriver och är ägare till tre av hennes böcker. Och fler lär det bli....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar