Ibland flyter orden fram genom huvudet och ut genom fingerspetsarna där de ligger på tangentbordet och väntar på order i från hjärnan. Eller den stora fett klumpen som befinner sig innanför vårt skallaben. Vilket som hjärna eller fettklump, den styr oss i alla fall. Minsta ryckning, blinkning andetag och tanke.
Något jag ska försöka styra är att bara sätta ord på mina känslor och inte platser eller personer. Då jag lever som alla andra i en bergochdalbana som ska ta oss genom livet. Det oändliga ekorrhjulet. Inte för att jag tror att man lever i all evighet eller återföds efter döden men ändå. Vi går till skolan för att klara oss i arbetslivet, vi jobbar större delen av vårat liv, för att tjänapengar, dvs 2/3 av våran lön, för att kunna åka på semester en vecka. Så fort man kommer hem, då jobbar man och sparar pengar och ah.
Ibland känns livet bara så meningslöst, speciellt för mig när jag tänker sådär. Men samtidigt det är bättre att leva som människa än inget alls. Tänk att du aldrig någonsin skulle få finnas, du skulle inte vara någonting, inte en prick, en nyans eller ett mörker, bara ett enkelt inget.
Så nu ska jag sluta skriva en massa strunt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar