En mysig midsommar afton och en galet fullspäckad festival vecka på peace and love, och nu, ja nu är det dags att infinna sig i vardagen. Men det är inte så lätt, jag känner mig frustrerad och det hjälper inte att jag blir ännu mer irriterad på att jag inte riktigt kan komma underfund med varför mitt humör slingrar sig sin en orm.
Ena sekunden är jag hur glad som helst och nästa känner jag bara för att gråta. Så typiskt mig att vela på det där sättet. Ena stunden vill jag bli älskad andra vill jag bara vara ifred. Ena stunden är jag fast besluten för att försöka sätta igång med körkortet och andra så blir jag bara skräckslagen av tanken och puttar undan det. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte bara bestämma mig och hålla fast vid det........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar