Lugna melodier och känslor som skrivs ner.

Jag borde skriva mer, här. Har faktiskt ramlat tillbaka i min gamla blogg lite granna. Det är så mysigt att läsa de gamla inläggen och jag vill skriva så som jag gjorde förut, då jag nästan skrev varje dag. Har försökt skriva för hand men det tar så lång tid, lite för otålig på att få ut orden. Men har precis ägnat 20 minuter på att läsa igenom alla inlägg här, och jag håller en högre klass här än på den gamla bloggen. Det är skrivet på en snyggare sätt. Så tänkte skriva det jag skrev för hand i går kväll. Egentligen är det till en kille som redan tidigt satte igång mina känslor och nu går det inte ens att förklara hur jag gillar honom. Men jag är ju lite blyg av mig, och ingen läser detta i alla fall så här är det fritt fram att skriva ut mina små kanske lite konstiga känslor och tankar.

"Levande.....det är vad du får mig att känna. 

Ditt sätt att retas kan störa mig, göra mig generad, eller få mig att le men jag vet att det bara är skämt och att du inte menar något illa med det du säger. Men ibland gör du mig osäker, då du trycker på de ställena jag är allt ifrån osäker på till då jag blir så här osäker så jag bara känner mig ung och dum, det gör mig lite smått stressad och hjärnan går på¨högvarv utan att komma fram till något.

 Fast egentligen spelar detta inte större roll då du alltid på något sätt får mig att känna mig trygg och att jag är välkommen in i din famn, vare sig om jag är glad eller ledsen. Och bara jag är nära dig, i din närvaro så känner jag mig trygg, för jag vet att du finns där alldeles nära om det skulle vara något. 

Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om du känner samma sak som jag, på det sättet. Emellanåt så behöver jag inte fundera så länge, för ibland (väldigt sällan) så ler du på ett visst sätt, det går inte riktigt att beskriva hur du ler men när du väl låter det smyga sig in på dina läppar blir jag alltid lika glad inombords och nyfiken. 

Nyfiken på vad som får dig att le på det sättet, och om jag möjligtvis kan ha lockat fram det. Fast egentligen har jag ingen aning om  vad det leendet betyder, men vackert är det. Och nästa gång jag ser det ska jag fråga vad du tänker på."

De sista meningarna skrev jag ner idag, efter att jag hade flummat klart på mitt rum, så la jag mig ner på sängen och lyssnade på halleluja, som jag hade satt på repeat. Och när jag låg där och skrev så kände jag mig så lugn, och just då skulle jag bara vilja ha honom bredvid mig, så han kunde få läsa det jag skrev, för just då kändes det så perfekt. Jag ville helt enkelt att han skulle läsa det. Men nu är jag för blyg för att skicka iväg det, jag vet att det kan poppa upp frågor i hans huvud, och jag vill inte det. Jag vill bara att han får se hur jag känner och tar till sig det, inte ifråga sätter det.