Jag hatar detta. Jag hatar att veta om att du är i Örebro, med dina oooh så tjusiga tjej kompisar, och att ni kommer ha en awesome kväll, som ni kommer prata om senare. Veta om att jag hade kunnat träffa dig men att jag är för ung, för liten, för barnslig. Jag hör inte till, det är inte meningen att jag ska vara där. Jag får eller kan helt enekelt inte träffa dig trots att du är så nära när du alltid annars är så långt bort.
Jag blir störd på att sitta hemma såhär när det är som det är ikväll. Jag blir så osäker på mig själv, tänk om jag inte räcker till och tänkt om-
Jag vill ju att du ska ha roligt men det känns som du aldrig har lika roligt med mig. Därför blir det så knäppt när du är så nära... och har roligt med dina vänner och jag inte är en del av det. Jag hade kunnat.... om jag inte varit så liten.
Orkar inte skriva mer, fast jag borde få ut mer, men blir så förstörd. Tårarna bara rinner och jag vill inte vara ledsen, inte såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar